cattifro

Jag har tydligen drabbats av ångest.
Eller jag tror det är ångest.
Jag tänker på saker jag gjort och så kan jag knappt andas och det är som en skam känsla i kroppen.
Länge sen jag hade en riktig kläd-panikattack nu, kanske har det börjat gå över i den här känslan i stället.

Jag vet att det är en rolig grej.
Jag och min klädpanik.
Men om jag fick beskriva hur det känns skulle jag säga; panikångest. Och om jag inte är själv får jag ett behov av att gömma mig för annars kan jag inte andas. Det är som om hjärnan stänger av en stund.
NOG OM DETTA.
idag har jag bara druckit EN kopp kaffe och rökit NOLL cigaretter.
Sov riktigt illa i natt.
Jobbet var fullt av gymnasieungdomar.
Därför är mitt humör som sig bör.